På Kristdemokraternas hemsida skriver vi om vår ideologi, kristdemokratin. Det finns att läsa här. Alla kristdemokrater har sina egna skäl till att vara aktiv i partiet. Detta är mina skäl:

Från allra första början gick jag nog med i ”Alf Svensson-partiet” snarare än Kristdemokraterna. Vår förr-förra partiledare Alf var och är en oerhört respektingivande person och politiker, med sin kunskap, sin principfasthet och förmåga att tala på ett begripligt sätt. Han kunde som ingen annan prata om värme och mänsklighet i samhället när andra pratade om konjunkturer, budgetar och lagar. Detta fanns då, och finns fortfarande, ett behov av.

Senare insåg jag att det inte ”bara” var Alf Svensson jag gillade, utan också den kristdemokratiska ideologin. I den kristdemokratiska ideologin kombineras frihet för den enskilda människan med solidaritet och ansvar för medmänniskor. Vi heter Kristdemokraterna därför att vi tycker att de värderingar och den människosyn som finns i den judisk-kristna etiken är bra och ska prägla samhället. Man behöver inte vara kristen för att stå bakom detta, detta handlar enbart om värderingar.

Att behandla andra såsom man vill bli behandlad är en sådan värdering och en som jag tycker måste vara med i all politik. Det handlar om allt från att det måste finnas en bra vård och omsorg för den som behöver det, tillgänglig sjukvård och äldreomsorg till att vi ska behandla våra gemensamma resurser med respekt. Då ska till exempel skattepengar inte användas slarvigt till resor som är längre än nödvändigt som vi sett här i Göteborg.

För mig är valfriheten något helt grundläggande i samhället. Kristdemokraterna tycker att ideella krafter och företag också ska kunna driva skolor, vårdcentraler, äldreboenden och sådana saker. Detta grundar sig i vår syn på den enskilda människan: att alla människor är unika, med ett okränkbart värde. Då behöver olika människor kunna välja olika saker.

För mig är detta mer än en politisk åsikt. Jag bytte gymnasieskola för att jag inte trivdes på den stora, för mig opersonliga, skolan jag först började på. Jag valde istället en mindre gymnasieskola. För mig handlar inte valfrihet om konkurrens eller vinster i välfärden. För mig är det personligt. Jag behövde möjligheten att välja och byta skola till den som passade mig. Jag vill att andra ska ha samma möjligheter och tycker att det är fruktansvärt när vänsterpolitiker försöker ta bort valfriheten för människor. Det som för mig gällde skolan gäller givetvis också för de som behöver hemtjänst, eller äldreboende, även om jag förstås inte upplevt detta personligen än.

I kristdemokratin kombineras ansvar och solidaritet med medmänniskor med att alla människor är unika och har rätt att utvecklas utifrån egna förutsättningar och drömmar. Det låter så käckt att säga så, men för mig är det detta synsätt som ska forma samhället. Därför är jag kristdemokrat.